dialektschizofren
Jag är så himla töntig. Så fort jag befinner mig i Stockholm eller någon annan stad så tar jag efter dialekter. Talade precis i telefon med en av mina stammisar som är Stockholmare och efter samtalet slog det mig återigen hur fantastiskt löjlig jag är som inte kan hålla mig till min göteborgska/rikssvenska. Samma sak när jag är i London. Efter att blivit skolad med amerikanska som jag dessutom föredrar så ändras dialekten radikalt till en jobbig brittisk accent när jag befinner mig i London. Jag förstår inte felet på mig själv. Förra helgen fick jag dessutom skit av gamla klasskompisar från Alingsås för att jag inte bevarat min alingsåsdialekt utan nu snackade göteborgska. ehe. Asså ja e' från Götteborrj änna.
Suck. Nu måste jag dra iväg och sola en snabbis på solariet, ett måste känner jag inför kvällens hotpantspremiär.
6 kommentarer:
haha, jag känner igen det där.
Hehehehe...jag glömde snabbt min småländska när jag flyttade till Sthlm som 19-åring. Men nu börjar den återvända igen:-) Och vilken kanonhelgplan nedan - hoppas allt blir super! Kram
Om det var jag som var stockholmaren så tänkte jag inte alls på det... hade du pratat göteborgska hade jag säkert tagit efter dig, jag är likadan! Fortsätter fundera på väskan... ha det så bra nu.
Petra: Bra, då är jag inte ensam.
Mia: Fint att det återvänder, det är ändå charmigt med annorlunda dialekter. Hoppas du får en fin helg!
Cecilia: Ja, just du var det.
Skönt och höra att det finns fler.
Ha det så fint så hörs vi!
Du är i gott sällskap ;) Min dialekt går sin egen väg och förändras lite efter vem jag umgås med..
Elin: Skönt! Det verkar vara ett ganska vanligt syndrom.
Skicka en kommentar