London fashion week

Tillbaka hemma efter en snabb sväng i London. Det blev inte direkt överdrivet mycket jobb gjort, men jag hann iallafall med att prioritera två visningar av de som jag var inbjuden till.
Var även på en del showroombesök hos några av de agenturer jag jobbar med för att kolla in höstkollektioner och göra de sista beställningarna för sommarkollektionerna som kommer till butik maj-juli. Den första visningen jag gick på var av Nicole Farhi, en veteran i modebranchen med över trettio års erfaranhet och tjugo år under sitt eget namn. Kollektionen var snygg men kändes väldigt Marc Jacobs fall 06. Man hade jobbat mycket på den grungiga lager-på-lager stilen på ett mer bärbart sätt och det funkar naturligtvis, men vi har ju redan sett det här i över ett år nu och det var just likheten med MJ som det snackades om efter visningen. Bästa var oversized koftorna med tunna cashmeretröjor under. Se hela kollektionen här.

Den andra visningen jag var på i fredags, var av engelska Ashish. New Delhi födda Ashish Gupta kom till London för att studera på Central St. Martins för ett decennie sedan och hans design har sedan dess präglats av en fantastiskt färgglad och humoristisk mångkulturalitet. Visningen hölls i gamla nattklubben Heaven i centrala London och innan visningen bjöds det på vindrinkar och på en något kontroversiell pole dance. Jag själv har inte så mycket emot att tänja på gränser och tycker att den ibland något stela modevärlden behöver röras om emellanåt, men det fanns helt klart de som inte uppskattade strippshowen som alla öppet bjöds på.

Själva visningen sedan, var uppdelad på två delar där den första delen visade en kaxig och färgglad parad av rosa microklänningar och spygröna satinjackor med metallicblå läppar och dramatiska håruppsättningar. Modeller på runwayn var bla Lily Cole och Ajuma Nasanyana . Det allra bästa var de skitsnygga klänningarna som jag skall se till att få till Shopaholic för nästa höst.

Nästa del av visningen var den mer storslagna delen. Ljuset sänktes och ur högtalarna strömmade underbar, melankolisk och dramatisk, instrumental musik. Här hade man valt ut de mest kraftfulla och kaxiga modellerna som i takt till den långsamma musiken gick mot fotograferna längst fram på scenen för att i en ovanligt lång stund posa för dem i sina glittriga och sexiga paljettklänningar. Jag är ledsen att jag inte kan vidareförmedla känslan av händelsen men allt jag kan säga var att det var hett, så hett..

För mig är en visning inte den bästa bara för att den har kändisar på front row, goodiebags eller ens de snyggaste kläderna på scenen, nej, det är mer helhetsintrycket jag är ute efter. Musiken, kraften och självsäkerheten hos modellerna i kombination naturligtvis med plaggen de visar. Den här visningen hade allt och berörde mig verkligen. Det är inte allför ofta som man ser det, men jag älskar när man ser att en modell verkligen älskar det hon gör, att hela hennes uppenbarelse är gjord för att visas upp och att hon är medveten om det. My god vad jag skulle velat gå den här visningen!

Tyvärr orkade jag inte koncentrera mig på att ta så mycket bilder och nu hittar jag inga heller på nätet, så vi får hoppas att de dyker upp på Ashish sida inom kort.